PANDI

En pojke som gjorde min dag med sitt gulliga leende♥
och sarah såklart som alltid sprider glädje med sitt härliga skratt♥

Vi besökte en skola i Fuzhou med särkild undervisning för barn främst med talsvårigheter. På skolan är barn mellan 5 måndder till 12 år komma och vara där delar eller hela av dagen. De minsta barnen rekomenderas att vara hemma med sina familj för att få bli omskötta så bra som det bara går och föräldrarna får övningar de kan göra hemma med sina små barn. Prioritet ett är god hälsa och mat, sömn och så vidare och efter det är barnen förhoppningsvis redo för att gå i skolan för att träna och utveckla språket. 

Det finns ungefär 100 barn på skolan och 40 lärare och undervisningen är främst i mentalsjukhusliknande kalla lokaler men i april ska de flytta till "bättre" lokaler. Tacka gudarna för det för det! Det kändes så kallt och obehagligt för det stank urin så fort vi kom upp på första våningen. Vi välkomnandes av några blyga barn och vi satt på små barnstolar och drack tea och fick information om skolan. Det var som vanligt; bristningar i kommunikationen, denna gång kunde kvinnan som informarede oss inte ett ord engelska så en ung lärare fick tolka.

Det jag kunde snappa upp var att det är 6 barn och 2 lärare i var av dessa institutionsrum. De tränar allt möjligt från att skriva, tala och måla till att borsta tänderna och tugga. Det kändes lite konstigt att gå runt där och titta vad de sysslade med eftersom vi bara kunde hälsa och le. Många av barnen undrade nog vad vi var för konstiga typer, men de uppskattade förhoppningsvis vårt besök så de fick visa vad de sysslar med om dagarna. En pojke var halv kinesisk/halv amerikan så vi försökte prata lite engelska med han. Fast han upprepade det vi sa och blandade språken. Jag: "How are you?" Pojken: "how are you?". En energifull pojke som var överallt vi gick. :)

Vill också nämna att specialskolan gärna vill ha kontakt med liknande skolor i Sverige!

Detta för mina tankar på hur barn med autism eller andra funktionsnedsttningarfinns finns världen över. Och att olika länder skulle skulle kunna lära sig av varandra så mycket mer och göra projekt eller samverka på olika sätt med varandra. En slags glokalisering, där skolorna arbetar lokalt för att sedan samverka på global nivå för att göra situationen bättre för barnen.

Det finns så många steg att ta innan alla barn får lika rättigheter och möjlighet att förverkliga sina liv...det krävs också så mycket mer än lagar och regelverk..det krävs att attityder förändras och att människor diskuterar och tänker över vad de anser vara det som är "normalt", "friskt" och "sjukt" "hälsa", "sjukdom"...ja och mycket mer..












En pojke framför sina konstverk. Verkligen fina teckningar tycker jag och han har redan blivit upptäckt av ett japanskt företag som har tagit med hans teckningar i deras magazine. Han var så glad och stolt och vi fick se på när han ritade ytterligare en teckning fyllda med vackra fåglar. ♥

Nu ska jag skriva ihop vad jag ska berätta om på redoviningen på torsdag. Tema: Status of disabled children in Sweden

By the way så ska jag ta mig en kopp tea strax...skönt att resa mig upp lite för jag har redan träsmak i rumpan av min säng...sedan snurra in mig i min filt igen och sippa tea.

 En sak till! Ska köpa kinesiskt vin och smaka om det kan vara en hit!