Det föll en grå liten fågel
Det föll en grå liten fågel
( Eva Norberg-Hagberg)
Det föll en grå liten fågel
en gång från sitt trygga bo
Den slog sig så svårt och illa
så ingen kan tro
Den trodde den dog den gången
det undrar man inte på
för hur kan en fågel leva,
som slagit sig så.
Den låg med ögonen slutna
som död på den hårda mark
då kände den hur den lyftes
av någon stark.
Nu ligger den still i greppet,
ett grepp som lyfter och bär,
och var gång som skräcken kommer
är handen där.
Det föll en grå liten fågel
Guds fadershand lyfte den då.
Den är ett människohjärta,
den lilla grå.
Jag lyssnade på denna sång om och om igen hela natten när jag fick reda på vad som hänt dig. Jag kan inte sluta tänka på dig och på dina nära..det gör så ont att det skär i bröstet. Det gör så ont...ett tomrum som inte kan fyllas åter. Du fattas här!
Och nu sitter du kan hända på en brygga och fiskar bland körsbärsblom och äppelblom...så vackert sitter du där och väntar på dina kära och det är inte ens en dag för dig...medan det på jordelivet kan gå flera år.
Jag ber för dig och din damilj och vänner
